Båda två sov vi bättre än vi trodde att vi skulle göra. Allt liv verkar ha försvunnit vid 23-tiden. Eventuellt hjälpte öronpropparna.
Frukost på det här stället äter man på något lokalt kafé. Vi tog seden dit man kommer och fann snabbt ett ställe som serverade tämligen dyrt kaffe, juice och toast. Men smaken var det inget fel på. Då vi var klara gick vi vidare till ”gamla stan”. Vi bor ca 300 meter utanför den. Väl därinne hittade vi massor av restauranger och kaféer som också serverade frukost.
Ett givet mål när man är i Verona är att besöka ”Casa di Giulietta”. Det vill säga den berömda balkongen dit Romeo klättrar för att få träffa sin Julia. Hela huset inrymmer ett museum och en berömd teater.
Helt ensamma om att vilja få denna kulturupplevelse var vi inte. Vi var där ungefär en timme efter det öppnat och det var redan då mycket folk. Vi var glada att vi inte kom då vi gick. En timme senare var det nämligen tjockt med folk.
Intressant var det i alla fall, mycket mer givande än vad skribenten trodde innan besöket.
Ungefär fem meter från detta klotter fanns en skylt som talade om att det kunde ge ett års fängelse för att klottra på dessa väggar. Så vi avstod.
När vi var klara med Julia sökte vi upp en restaurang för att äta lunch. Precis som igår blev det sallad. Känns nyttigt med tanke på all pasta som vi ser fram emot att få äta.
Efter en liten siesta i vår bunker tog vi en promenad. På den här sidan floden finns lämningar av forntida romare. Där fick vi se vi lämningar av till synes slumpmässiga meddelanden på marmor till synnerligt specifika gravstenar ca 1000 år innan vikingarna började sina härjningar. Vikingatiden anses ha slutat 1066. Alltså är fynden härifrån tusen år tidigare än det. Det är i ärlighetens namn svårt att förstå.
Från denna höjd hade vi också en fantastisk vy över staden, vilket i stunden verkade att ha varit viktigare. Efter alla dessa upptäckter fann vi oss i alla fall själva både törstiga och hungriga. Vi sökte oss omärkligt tillbaka till ”Piazza del Erbe” där vi snabbt fick ett bord. Och här, i hjärtat av Verona, åt vi, tittade på folk och njöt som vore vi kungar. Ibland är livet fullt rättvist!
