Inför vår färd mot Öland blev vi igår rekommenderade att utrusta oss med tid och tålamod.
Antingen gjorde vi helt rätt eller så behövdes ingetdera. Vi märkte inte av vare sig mycket trafik eller stress. Däremot märkte vi att Öland är mycket mer avlångt än man kan tro. Dit vi ville var det långt. Mycket längre än vi trodde.
Av olika skäl ville vi se hur det ser ut på Böda camping. Så dit åkte vi. Det tog en förfärlig tid, även utan trafik. Men väl framme kunde vi faktiskt förstå varför de som campar vill campa just där. Stranden är fantastisk, liksom bekvämligheterna och all campingservice.
Men ändå, jag vet inte jag. På en camping kan det bli förfärligt stimmigt, och ...påfluget.
Efter att vi konstaterat camparnas dilemma tänkte vi att vi skulle se Ölands norra udde. Vi var ju så nära.
Men närheten var återigen en chimär. Det var nära i avstånd men långt i tid. Skulle vi sätta fot på denna udde blev vi tvungna att vandra lika länge som vi kört bil, så vi avstod. Därför åkte vi så nära vi tyckte vi behövde, tog några bilder, vände, kände oss nöjde och styrde kosan mot Borgholms slottsruin.
På väg till borgen såg vi ett vackert vallmofält.
Intill borgen pågick ett midsommarfirande då vi anlände och vi insåg att vi hade haft tur som hittade någonstans att ställa bilen.
Borgholms slottsruin överträffade redaktörens förväntningar. Att oräkneliga konserter i nutid spelas här har sin egen förklaring, men här finns också en historik som spinner från långt innan Gustav Wasas tid, även om hans söner givetvis är inblandade även i denna sak. Här finns minnen från en tid strax efter vikingatiden till för ungefär två hundra år sen då slotten brann ner.
Dessutom, och helt bortsett från just denna ruin, fanns här en fotoutställning om övergivna platser. Fantastiska bilder som verkligen gav en tankeställare. Besöket på Borgholms slottsruin gav liksom en "double bonus".
Som sagt bättre än förväntat.
Ganska trötta återvände vi till hotellet. Vi tog igen oss på rummet en stund, sen gick vi ut i midsommaryran för att upptäcka att den ena restaurangen efter den andra hade stängt för fira midsommar. Till slut hittade vi dock ett hak som på nåder lät oss äta i baren. Maten var emellertid helt utom klander, liksom vinet. Tvärtom var det riktigt gott. Servicen däremot lämnade en hel del att önska. Vi tilldelades en tämligen högtravande och mallig servitör. Från vår plats i baren kunde vi dock notera att han inte var så populär bland personalen heller. Det gladde oss faktiskt.
Imorgon ska det bli riktig högsommar och vi tänker att vi ska se oss omkring lite i Kalmar, kanske se slottet, men nog mest glida omkring, helt enkelt ta det lite soft,