Cortez, Colorado
Vår resa har återtagit "rätt" riktining. Efter en liten omväg är vi återigen på väg västerut och vi är nu uppe i klippiga bergen och luften är tunn, eftersom vi är nu i nivå med den högsta punkten i Sverige.
Dagen började med en resa i en vackert böljande landskap och vi trodde att vi sett vyer så det räckte åtminstone för en vecka.
Här är det floden Rio Grande i dess lindasom lika fullt har floden grävt ner sig i denna ravin.
The Chimey Rock.
Vacker vy eller hur, men det skulle visa sig att vackrare fanns att se, för det blev ännu bättre vid Mesa Verde.
En av många enastånde vyer på väg upp till Mesa Verde, vilket på spanska betyder "Det gröna bordet", eftersom det är en grön platå. Så enkelt är det dock inte. Vid Mesa Verde finns en mycket gammal, egendomlig och enastående indianbosättning. I klippor och grottor byggde de sina boningar.
Mesa Verde är mest känt för sina indianboningar.
Indianerna bosatte sig här samtidigt som de gick över från att bli jägare till böner, vilket var ungerfär samtidigt som romarriket stod som högst i blom.
Här är hela det glada gänget poserandes framför hem som är långt över tusen år gamla.
Man måste ändå säga att bostäderna är synnerligen egendomligt placerade, men de hade säkert sina skäl.
Ett av skälen till att de valde den här platsen var nog att de kände sig säkra från andra stammars överfall. Den helt bedövande utsikten gav de nog tusan i. Vi däremot var helt hänförda.