Vi har kommit New Orleans, längst ned i det djupa södern.

Vägen dit bjöd på lite att uppleva.

Vi tog vägen över den lilla staden Natchez. Det var den staden i Amerika som innan inbördeskriget hade flest miljonärer. Där finns en stor samling av väldigt typiska "södernhus". Vi har fått lära oss att stilen heter Antebellum.

Vidare gick termometern över 100 gradersstrecket idag. Faktiskt tidigare än beräknat.

100 grader här betyder 37 grader enligt Celsiusskalan. Den gode Fahrenheit satte ju kroppstemperaturen som 100 grader.

Vägen in till New Orleans gick över en av världens längsta broar: Lake Pontchartrain Causeway.

Den är nästan fyra svenska mil lång och då man kör på bron ser man inte - inte ens i klart väder - brons andra ände.

Framme i New Orleans checkade vi in och hade turen att bli uppgraderade, så Ellen och jag bor i ett supermysigt hörnrum, med en för staden typisk balkong ut mot gatan.

Vår gata ligger ett kvarter från den berömda gatan Bourbon Street. Det är som att bo vid Västerlånggatan i Gamla stan, men med faktor tio i allting. Vi bor hur häftigt som helst.

Precis som vi brukar gick vi rask ut för insupa atmosfär, och för att äta. Vi hamnade, inte bara av en slump, på Crescent City Brewhouse.

Där åt vi något som förmodligen är det godaste vi någonsin ätit. Varken Ellen eller skribenten kan i alla fall minnas vad som skulle kunna ha varit bättre. Det vi fick serverat var Crawfish Stuffed Shrimps, dvs gigantiska räkor fyllda med krabbstuvning.

Mycket mätta och belåtna gav vi oss ut i natten.

Där vidtog en fotosejour som vi kommer att återkomma till senare.